Biltankar

Jag finner något sorts lugn i bilresor och ibland även liknande resor i bussar.
Det är något vackert med att få se landskapen flyga förbi utanför fönstret, få se månen och stjärnorna jaga efter bilen, känna det sövande skumpet som skapas av en simpel asfaltsväg och samtidigt få dunka musik i hörlurar och befinna sig i sin egna värld.
Jag föredrar bilar över bussar dock; sätesvärmare, närmare till fönster och dessutom en instrumentsbräda där fötterna kan få vila om föraren tillåter det. Längre bussresor gör mig mer ofta än inte alls illamående, om man har otur sätter sig även en okänd person på sätet bredvid och en pinsam tystnad uppstår och en försiktig känsla fylld med små inslag av ångest kommer krypande; sitt på ett speciellt sätt, rör dig på ett speciellt sätt, andas ordentligt så du inte blir andfådd över ingen ansträngning men ändå inte så högt att det hörs och för guds skull varken prata med eller titta på personen.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0