I slutet på November

 
 
 
 
Har väl aningen för många bilder på mitt eget ansikte men också min broders. Men just nu orkar jag inte bry mig för han är den gulligaste och jag mår relativt bra. Förövrigt så har jag börjat bära knästrumpor igen, vintern är bästa årstiden för långa och mysiga sockor, och min dundersöta ryggsäck blir buren på ryggen nästintill hela tiden då den rymmer allting man kan tänkas behöva under en dag.

Om ni har några film- och musiktips så dela gärna med er, har en torka på nytt material just nu

Locked up in this nut house, crying

 
 
Saknar Stockholms gator och vill mer än något återvända dit, i mer än tre dagar denna gång. Att på gamla stans gator genom folkmassorna, ätandes på en hemmagjord glass samt strut var nog en av de bästa upplevelser jag haft
Att drömma om ett liv som är så långt bort, men ändå så nära, lättar framtidsångesten. Jag vet exakt vad jag vill göra, vart jag vill göra det och med vilka sorters personer.

Har väl cirka världens gulligaste lillebror

 
 
 

Julen nalkas

Med en gnutta mer än en månad kvar bakom skolbänken så har huset nu börjats julpyntas. Flaggstången är så fint iklädd ljusslingor och det är bara en fråga om när resten av huset blir infekterat av denna årstid. Längtar tills jag träffas av grandoft innanför dörren och grönt och rött överallt.

Mål

Vill bara att allt ska bli bra igen, vill slippa ha ont och inte frukta strunderna jag inte omger mig själv av vänner. Året är snart slut och 2015 ska fanimej vara mitt bästa år hittills! Ska må bra, ska vara självständig, ska ta beslut som endast gynnar mig själv, ska sluta oroa mig så mycket och jag ska absolut och definitivt sluta bry mig så mycket om samhällets standard på kvinnor

Lilac

 
 
 
 
Hamnar i en ond spiral och vill mer än något annat bli omhållen, kysst och viskad till att allt kommer blir bra. Uppehåller mig själv och lurar mitt sinne till att vara lycklig, men vid hemkomsten så möts jag återigen av ensamhet och otrygghet. Vill bara fota tills minnet tar slut och skriva tills mina fingrar blöder men kreativiteten är på absolut noll.

Smoke

Det värker i varenda cell i min kropp och ögonen tåras ofta fast jag försöker stå emot och allting känns bara så himla hopplöst. Jag vet inte om det är din existens eller min egen som gör att varje andetag svider, men i vilket fall som helst så har du något med det hela att göra.

Höstfestival

 
 
Stannade för att titta på ett konstverk som mest såg ut som ett minne av döda personer
 
Snodde lysstavar som var tänka till småbarn och hoppade runt i stan sjungandes 
 
Kollade på tavlor och skisser i en nyöppnad lokal där man även kunde göra egna smycken

RSS 2.0